Meditation

Igår kväll var jag, mamma och syster på meditation.
Det var första gången för oss tre men det verkade som de andra i cirkeln vart där ett par gånger tidigare.

Vi kom in ett litet rum med dämpad belysning. Det stod stolar i en cirkel stor som rummet och i mitten på golvet stod ett fat med höga blockljus. När kyrkklockorna slutat ringa sattes svag musik på. Vi fick i turordning hålla i en sten och säga rakt ut varför man bar där ikväll.
Jag var där för vägledning, att stressa ner och även för att få lite egentid. Och att jag var sjukt nyfiken! 😊

Sen var det dags för "vandringen". Vi slöt ögonen och följde rösten. 
Det var väldigt spännande men jag hade svårt att koncentrera mig och svårt att varva ner. Men det gav mig ändå några funderingar. 
Efter sessionen drog vi änglakort. Med kortet i sin hand berättade kvinnan, med hjälp av sin guide, vad de såg.


Detta kort drog jag.

Mkt tankar har snurrat i huvudet men jag känner mig mer lugn och harmonisk nu. Känns som jag fick mer energi efter meditationen. Det hela var väldigt intressant och jag kände mig direkt nyfiken på att gå igen! 😊


Det här med livet...

 
Fick reda på igår att en klasskompis från gymnasiet gått bort. Trodde inte att jag skulle reagera speciellt på det, men nu kan jag inte sluta tänka på det. Har knappt kunnat sova i natt. 
Facebook sidan verkar borttagen men Instagram är kvar. Hon följde mig, men jag följde inte henne. Vet inte varför jag så gärna vill komma åt bilder och info nu, nu när det är för sent... Fick veta att hon skrev en blogg, och den satt jag och lusläste igårkväll. Hon tyckte det var orättvist att hon inte fick bestämma sitt liv och sin framtid. Jag visste inte ens att hon var sjuk.

Vill så gärna skjuta sådana här händelser ifrån mig. Det här med döden. Men det finns så nära hela tiden. Jag hinner precis lägga det bakom mig innan jag hör om nästa person. Efter min blindtarmsoperation hade jag svårt att slappna av och inte tänka på döden. Att livet är så skört och att du faktiskt kan tas bort när som helst. Utan att du själv valt det.
Jag vill tro att efter döden finns det något bättre. Men vad finns bättre än livet? Att vara här med min familj och vänner? När jag dör vill jag att mina minnen dör med min kropp, för att behöva minnas ett liv man älskar så och vistas i någon annan slags värld i oändlighet måste vara det mest plågsammaste.

 
Väntar på att detta ska dimpa ner i brevlådan.
Du hittar det HÄR.
 

To do, or not to do


Funderar på om jag ska lägga ner bloggen, eller bara släppa på mitt egna krav om att blogga varje dag. Känner inte att jag hinner riktigt. Sen vet jag inte vad jag ska skriva heller. Jag är inte den bloggaren som skriver dagbok och berättar om varje timme på dagen. Jag skriver mest när vi gjort något, och det är inte varje dag det händer. (Förutom jobb, dagis och vardagligheter. Men det tror jag inte är så himla latjo att läsa om varje dag.)

Bestämmer mig inte idag, ska blogga lite om veckan. ;)


Facebookare i verkligheten


Det är ganska komiskt när man tänker på hur "vågad" eller självutlämnande man är på tex Facebook vs verkligheten.
Varför jag kom och tänka på just detta var för att jag mötte upp en tjej efter jobbet som skulle köpa en grej av mig, som jag sålt till henne via en säljsida på Facebook. På hennes presentationsbild såg hon sjukt kaxig och "putläppig" ut, men när hon kom fram till mig var hon en mus utan smink.

Jag tittade igenom mina egna presentationsbilder. OH MY säger jag bara! Tur att jag har så begränsad profil att bara mina vänner (som ändå vet hur jag är), ser de bilderna. En bild verkar ju vara ett desperat rop på uppmärksamhet eller nåt. Jag gillar de bilderna där jag ser glad ut eller gör något roligt, men jag vet inte vad jag ska tycka om de dära pose-bilderna. Visst tycker jag väl att dom är fina. ( Har vääldigt svårt för att se "normal" ut på bilder, måste alltid fula mig, då kan jag ju inte bli ful!? )



Mina 12 senaste profilbilder.

NÄ, känner att jag skenar iväg här lite. Men det här med profilbild. Man vill ju visa sin bästa sida, eller finaste...? Men hur blir det i verkligheten? Jag är inte, kan faktiskt säga aldrig, så snygg som jag är på min profilbild. Vem lurar jag? Mig själv eller mina vänner?


STOPP!!
Nu slutar jag skriva om detta. Har för mkt fritid på väg till och från jobbet, det är då jag kommer på sånt här. Publicerar detta UTAN att korrekturläsa.