OBS! Detta är ett ocensurerat inlägg! Känliga läsare bör inte läsa.

* Brösten växer, sakta men säkert. De börjar bli hårda och vårtgården är brun som bajs. De har även börjat bli torra och jag kör på med mina tips jag fått från olika håll, skrubba med handduk och smörja för att riktigt härda.

* Det börjar bli riktigt tungt att raka musen nu! Ser nog mer ut som en halvflintis med lite tussar här och var. Tappar nästan andan när jag lutar mig fram för länge. Hur ska detta gå när jag ska in till förlossningen?! Jag föder inte orakad!

* Sexet funkar. Men kan bara inte låta bli att tänka på hur den lill* kastas från vägg till vägg som en jävla tennisboll. Headbangar bort sin lilla nyutvecklade hjärna! =S Sen känner jag mig inte super sexig med min mage, inte i det sammanhanget iaf.

* Fötterna börjar ta stryk. Kan inte gå eller stå långa stunder utan att det värker i dom och de pressar sig genom sömmarna på skorna.

* Ischiasnervern leker med mitt tålamod allt för ofta. Nu på semestern har jag kunnat välja bort de tunga och ohälsosamma lyft och rörelser man annars tvingas göra på jobbet.

* Har börjat oroa mig en del för hur länge jag kommer orka jobba innan det är dags. Hur mkt krav kan man egentligen ställa på sin arbetsgivare och hur mkt måste dom gå med på? Mitt 11 tim pass vill jag bara spy på när jag tänker efter. Att sitta/stå i kassan när jag är stor som en sumobrottare locker verkligen inte. Jag kan verkligen inte längre vara på golvet och plocka varor.

* Hur mkt i vikt ska jag egentligen öka?! Nu måste det bli stopp snart. Ligger på +11 kg sen start och har minst 13 veckor kvar! =S Jag ororar mig inte för att misslyckas med att gå ner allt, det är när 99% säker på att jag kommer göra, men allt är så tungt. Bara att resa sig ur sängen eller ta på sig sockarna är ju en pina.

* Har börjat inse att även jag ska ta mig igenom en förlossning. Inte för att jag är spec nervös eller rädd. Jag är mer "orolig" över att mitt kontrollbehov kommer styra och ställa. Att jag kommer envisas med att hålla käften fast att jag håller på att dö. Att jag inte kommer be om bedövning, för det har jag ju predikat så mkt om till alla att jag vill minsann testa utan.

* Har hört att tiden efter förlossningen inte är den lättaste heller. Inte nog med att du ska ta hand om en bebis som är lika chockad över sin nya miljö som du är över situationen, så ska du samtidigt ha ont och blöda nån äcklig sörja från snippan i några veckor framöver. Sen ska du inte kunna skita ordentligt på ett bra tag eftersom du inte har några sådana "ta-i-muskler" kvar. Å inte nog med det, så kan du efter ett eller till och med två år får hemorrojder som plåser på såren. Såriga bröstvårtor och mjölkstockning! Måste erkänna att för mig kom detta som en chock. Grönögd som jag är trodde jag att det "bara" var till att klämma ut det lilla livet och sen är det klart.

* Har bestämt mig för att önska sen avnavlning. Har läst på en hel del och jag fattar inte varför detta inte är en självklarhet på alla BB. Det är ju helt klart det bästa för barnet. Ska ta upp det med barnmorskan nästa gång.

* Funderar på saker som blir "sista gången" nu innan bebis kommer. Typ som nu är min sista semester som barnfri, forever...

* Järntabletterna ställer till det för min mage! Inte nog med att varje dag känns som att jag är förstoppad så är bajset svart! Snacka om chock första gången jag såg det.

Aa det var lite ur min vardag. Nu ska jag göra det jag gör bäst, baka! =)