Förra veckan hämtade jag ut ett väldigt stort paket med ett inte lika stort innehåll, en paraplysulky till Meja. Har vart lite i valet i kvalet om vi skulle skaffa en, men eftersom att hon (läs VI) fortfarande behöver en vagn var det tvunget med en mindre variant så vi får plats med lillebrors i bagaget oxå.

Den här fick det bli; En Trille paraplysulky Jet från Lekmer. (Man fick även med fyra extra hjul).

Vår lilla troslisa är verkligen superduktig med det hära med att gå på pottan och toaletten. Vi har haft en potta framme redan innan hon blev ett, och har låtit henne bli intresserad av egen vilja, och efter att vi för några månader sedan köpte massa trosor har hon verkligen visat att detta är något hon vill, att kissa på pottan. =)
Då och då säger hon att hon vill kissa på toaletten och då hjälps vi åt, annars går hon och sätter sig på pottan och ropar glatt när hon är klar. Roligast är det när hon har bajsat i pottan och hon ser korven, helt faschinerad. =)
Hon är blöjfri hela eftermiddagarna fram till läggdags. Då har hon trosor och byxor på och det funkar toppen! Hon känner när hon blir kissenödig och ropar "kissenöödi mamma" och springer till pottan. Gullunge! =)

Vi hade eg tänkt köra på med blöjavvärjningen till sommaren men nu kan vi inte bromsa det. Men vi vet inte hur vi ska göra med natten än. Men så länge hon inte vägrar blöjan så kör vi på som vanligt.

Förra veckan var Meja sjuk för första gången detta året! (Och det är en lång friskperiod för att vara henne! Hösten var ju hemsk!) Hon hade feber på tisdag men piggnade till och var på dagis på torsdag igen. På på fredagen ringde dom från dagis och berättade att hon hade lite feber, så det var bara att hämta hem henne.
Helgen har gått upp och ner men hon har vart rätt pigg ändå. Vi kände dock att hostan fick avgöra att hon stannar hemma idag. Snälla farmor kommer och passar Meja de fyra timmar jag ska jobba.

Nu håller jag tummarna att hon blir frisk och att mina känningar bara är inbillning.

Nu har vi en tvååring här hemma som verkligen är stora tjejen! Även på dagis säger dom att hon är så duktig och att de oftast glömmer att hon nyss bara fyllt två. =)
Hon pratar så mkt. Långa fina meningar; Vad gör du mamma? Vad hände nu? Tack för maten, tvätta händerna och munnen!
Hon kan klä på sig själv. Allt från strumpor till byxor och skor. Overallen, fuskollen och vantarna åker på innan man vet ordet av. =)
Och som hon älskar att ta hand om sina dockor! Byter blöja på dom, ber om papper så hon kan tvätta dockorna i rumpan, lägger dom på skötbädden och kramar dom när hon är klar. =) Så omtänksam vår lilla tjej! Hon kommer bli en bra storasyster! =)
Hon älskar att dansa och lyssna på musik! Hon blir helt lyrisk när mamma och pappa svänger runt på dansgolvet och hon kan hålla på länge. Hon är jätteduktig på att sjunga oxå. Kan en hel del hela sånger, som Imse-vimse-spindel, blinka lilla stjärna, en sockerbagare, lille katt, bä bä vita lamm osv. =)

Nu låter det kanske som att hon bara är så snäll och go, meen vilka dåliga sidor hon fått av sin mamma. =/
Hon är stenbock precis som jag så vi är rätt lika i sättet. Hon är envis som en gris, (vet inte om grisar är envisa?!). Får hon inte som hon vill kan hon kasta saker omkring sig och sen slänga sig på golvet och fejk slå sig. Hon kan skrika i ren protest och vara riktigt arg.
Men mestadels är hon faktiskt väldigt charmig och får nästan alla människor att le. =)

Nu har hon haft oturen att vara sjuk så mkt. Hela första dagis året säger dom ju att barn är mkt sjuka, men hua!! Värst har vart den där jäkla hostan som hållt i sig så fruktansvärt länge! Öroninflammation, luftvägsinfektion, ögoninflammation, magsjuka...
Men hon är stark, vår tjej, och klagar sällan.

Idag kan vi konstatera att Mejas feber berodde på att hon fått viruset tredagars feber. En vanlig sjuka som drabbar barn mellan 6 månader till 2 år. Efter dagar med hög feber får barnet utslag på hela kroppen, och det är just det som hände med Meja. Nu ser hon ut som en prickig korv över hela kroppen. Men frisk! =)

Redan i natt vaknade Meja varm som en kamin. Vi famlade i henne lite Alvedon och efter lite sång och vatten lyckades hon äntligen somna.
Hela dagen idag har hon vart slö och varm och knappt velat äta. Har ingen aning om vad det kan vara riktigt. Antingen tänder, (är en tolfte på g) eller kanske tredagarsfeber. Synd om henne. =(

Här ligger hon väl invirad i filt och tittar på Pippi Långstrump medan vi andra firar 17 maj.

Har en äppeltokig tjej här hemma just nu. "Pläpple pläpple" säger hon heela tiden. Vet inte om det beror på att hon nu har en massa tänder att tugga med, (räknade till 10 tänder häromdagen). =)

Hos läkaren häromdagen kunde dom varken säga bu eller bä ang allergin. De gör inga tester nu när det är säsong, men det verkade som att dom höll med om att det kunde vara d. Ang katten sa hon att det är det värsta djuret man kan ha om man är allergisk, och hon proppsade på att "barnets hälsa går ju först". Självklar gör det d, men jag ville ha lite svart på vitt att katten är "skadlig", mitt samvete måste ha nåt att luta sig mot när det är dags att avliva katten.... =/

Iaf, Meja fick utskrivet ögondroppar. Nu hoppas jag på en liten regnskur så att pollenet försvinner. Enligt prognoserna har björkpollen aldrig varit så hög som detta året. =/

Idag är ingen bra dag. Meja är sämre och innan hostade hon så att kräktes. Stackars liten! Ringde vårdcentralen men känns som att dom inte tar en på allvar. Fick ett tips av mamma om en barnklinik som jag ska ringa. Jag börja tro att Meja kanske är allergisk och att hostan kan vara astma...

När jag sen ringer jobbet för att tala om att jag ska vabba slutar det ändå med att jag måste jobba.....................
Har pratat med andra föräldrar om det här med VAB och att vara hemma med sina sjuka barn är ju något som är det mest naturliga i världen. Varför är det så många arbetsgivare som suckar högt när det väl blir aktuellt?
Jag hör ofta föräldrar som har "hals-" eller "öronbarn" som är hemma jättemkt med sina stackars små sjuklingar.
Jag är glad att Meja ändå inte vart så mkt sjuk, har ju hört skräckhistorier om VABbande föräldrar. De gånger Meja inte kunnat vara på dagis och vi ändå vart "tvugna" att jobba har jag haft turen att ha mina underbara föräldrar som hjälpt till. Vad hade hänt annars?!

Nu får jag sluta. Inte bra att skriva när man är upprörd. Ni fattar.

Oj oj, så många ord Meja har spottat ur sig denna vecka. Det har vart allt från gunga och köttbulle till farfar och Meja.
(Japp nu säger hon sitt egna namn. =)) Men gulligast har nog vart farfar. Sen han åkte hem idag har hon gått runt och ropat efter honom. "fafa nana". Sötis!


Här är Meja och farfar på Öland, nov 2011.

Fyndade ett par nya gympadojjor till Meja på Barnloppis sidan på Facebook. SUPERnöjd! Men nöjdast är nog Meja för hon vill ha på sig dom jämt. =)

Meja utvecklas i en rasande fart just nu. På dagis säger dom att hon blivit en glad liten pratkvarn som gärna visar upp sina färdigheter.
Ord som Meja säger nu är sitta, bil, blöja, flygplan, gurka, dricka, titta, fågel (Pippi), katt, gris, där, mamma, pappa, Liam, lampa, kissa...
Hon kan även sätta ihop två ord, tex titta Pippi, där pappa.

Svårt att komma på alla såhär, men nu har jag iaf skrivit ner dom så jag kan komma ihåg det bättre. =)

Sötast är hon när man säger "var är fåglarna?" och hon tar upp händerna och tittar frågande på mig... =)

Har letat efter en jacka till Meja och i onsdags slog jag till på denna röda söta jordgubbsjackan från Lindex. =)

Idag var Meja hos farbror doktorn. Hon har som en liten bubbla på slemmhinnan i ögat som jag var lite orolig över och kände att det var värt att kika på.
Som tur var är det inget att oroa sig för. Är troligen bara nån rispa som snart kommer vara borta.
För övrigt skötte hon sig exemplariskt, men lilla semla! =)