Onsdagmorgon.
Försöker väcka älsklingen, men det enda jag får fram är ett
litet pip om att han inte orkar följa med till BVC.
Han hade fått nåt virus och var helt "död".
Smått stressad inser jag nu att jag ska göra allt "det dära" ensam -
att vara mamma på egen hand!

Åt frukost och klädde mig, matade lillan och klädde på henne.
Packade ner henne i bilstolen och fick älsklingen till att vagga henne.
Tryckte in vagnen i den iskalla bilen, och in med mej och lillan.
Klockan tickade på och min planering föll pladask ur schemat.
Och när jag sen inte fick ner rutan för att betala i parkeringshuset,
kom stressen! Jag yrde runt i stan i jakten på en parkering,
och när klockan slog "dags-att-vara-på-BVC" tvingade jag mig
fickparkera längs en gata.

Kom fram 15 min för sent med en missnöjd bebis som skrek sig
genom vägning, mätning och magmassageutbildningen!
PUH!
Nu vägde hon iaf 4575 g och var minst 56 cm lång.



Min lilla budda