Då var det dags för lillans andra vaccinering. Jag var lika nervös som första gången och att älsklingen var sen gjorde inte saken bättre. Det var en trött och småhungrig tjej som låg på skötbordet när det var dags. Hon hade tur att pappa hann i tid, så han kunde stå över henne och skojja.

  

Lillan glatt ovetande om vad som ska ske.
Plötsligt hördes ett gallskrik och Meja började nog ana något...

Men så bra det gick! Två små gråt sen var det klart! Personalen var lika förvånad som jag och dom önskade att dom hade sådana smidiga vaccineringar varje gång.
Vår duktiga tjej! Hon är verkligen snällaste bebisen i världen!



Plåster på såren...

Så fort det blir fint väder igen ska lillan få gå barfota i gräset, som jag har längtat!
Nu håler vi tummarna att hon är lika pigg i morgon så vi kan vara med på babysimmet.